|
Söndagen den 22 december 2002 Efter en dryg timmes bilfärd mot nordvästra Uppland nås den plats där slagugglan skall återfå sin efterlängtade frihet. Till höger ses erfarne ornitologen och ringmärkaren Lasse Gustafsson från Östervåla ringmärka slagugglan och i samband med detta mäts handens längd (på fågeln) - 35 cm - varvid kan konstateras att Selma slaguggla inte är en hona utan en hanne(!). Vuxna honors handlängd - från vingknogen till längsta handpennans spets - understiger inte 36 cm... . I sanning en stor och kraftfull hane som lyckades slå en fjällvråkhona (se föregående sida), omän i en voljär! Selma heter nu plötsligt Selmer! |
|
|
Efter ringmärkningen sker en sista kontroll inför frisläppandet. Att allt är som det skall vara samtidigt som ugglan lugnas inför den för honom, Selmer, märkliga situationen med så många människor som säkerligen är främmande, skrämmande. Lugnandet sker genom att ugglan försiktigt klias/masseras i huvudet - det går alltid hem hos de flesta fåglar, liksom människor och andra djur. |
|
|
Efter en kort flygtur och med lite handpåläggning hamnar Selmer slaguggla på en halvhög stubbe, där han ser sig om efter vad han tror är hans förföljare... |
|
|
Innan vi lämnar slagugglehanen, som bär numret 634 på sin nypåsatta ring tittar han efter oss en sista gång och hoppas liksom vi att det var sista gången vi sågs. Nu stundar ånyo livet i frihet!
God Jul & Gott Nytt År på er alla Slagugglor i Taigabältet!
PS. 5 timmar efter att vi lämnat slagugglan ute i skogen återvände en av oss, Kalle Nyremo, som varit där för att se om Selmer slaguggla satt kvar på stubben, men slagugglan var nu borta, utom synhåll. DS. |
samtliga bilder på denna sida är tagna av Ragnar Hellspong, Krusenberg |
![]() |